I medierna allmänt liksom under SVT:s partiledarutfrågningar har överlevnadsfrågorna lagts åt sidan och perspektiven avspeglar ett världsfrånvänt lilleputtland snarare än ett globalt föregångsland. Journalister och politiker behandlar sakfrågor som vore de varor i en varukorg. Plånboksfrågor, sysselsättningsfrågor, jämställdhet och jämlikhet kopplas på som sidovagnar till den sedvanliga ekonomiska politiken.
Särskilt saknas diskussioner om en offensiv miljöpolitik som kan möta klimatförändringar och miljöförstöring. Hur svarar partierna på rapporten från FN:s miljöprogram som släpptes på Världsmiljödagen i somras, 8/6 -10? Hur ser partierna på effekterna av svensk miljö- och handelspolitik och människors försörjningsmöjligheter och överlevnad på sydligare kontinenter?
Hur ser de på de nyliga hungerkravallerna i Mocambique? Översvämningarna i Pakistan och andra miljökatastrofer?
Rapporten från FN:s miljöprogram menar att de två områden världens olika länder har att förändra för att möta klimatförändringar liksom miljöförstöring är 1) användningen av fossila bränslen och 2) jordbrukets animalieinriktning. Hur svarar de politiska partierna på prioriteringarna som föreslås av FN:s miljöprogram? Hur tänker de arbeta för ett jordbruk som är i samklang med vad naturen tål? Hur tänker de arbeta för ett jordbruk som inte exploaterar andra djur och inte i förlängningen drabbar fattiga människor (läs främst kvinnor) via höga matpriser och naturkatastrofer?
För att möta klimat- och resurskrisen måste de politiska partierna snart presentera hur omställningen av jordbruket i enlighet med rönen från FAO och UNEP ska gå till. Problemet går inte att ignorera eller enbart se som en fråga upp till var och en eftersom matkulturen är en produktionsfråga: Vilka regler och förordningar, vilka krediter, subventioner, bidrag ger bönderna möjligheter att verka i mer vegetabilisk riktning?
FAO beräknar att livsmedelproduktionen måste öka med 70 procent till 2050. De globala jordbruksarealerna är begränsade. Mängden vatten är begränsad. Samtidigt är det viktigt att livsmedelsproduktionen är ekologisk. Produktionen måste vara hypereffektiv för att kunna framställa tillräckligt med mat till jordens ökande befolkning. Vegetabilisk produktion ger denna effektivitet då omvägen över djur försvinner och proteininnehållet kan tas till vara direkt.
Fram till 1987 använde mänskligheten inte mer av planetens resurser än vad planeten hann förnya. Lördagen 21 augusti 2010 inföll Overshoot Day. På mindre än nio månader gjorde människornas samhällen av med lika mycket natur som det tar tolv månader för naturen att återskapa. År 2009 inföll dagen den 25 september. År 2007 den 6 oktober. Hur tänker sig politikerna framtiden? Vilka politiska beslut vill de ta för att vi ska kunna försörja, äta, bo och transportera oss så att vi inte underminerar våra och andras överlevnadsmöjligheter? Hur ska vi bygga samhället för att inte förstöra försörjningen för människor i andra, sydliga områden?
Hur kan tystnaden från medier och politiker hävas? Hur får väljarna reda på vilken parti/partier som har den mest hållbara och hänsynsfulla politiken för framtiden? Hur tänker de sig ett hållbart samhälle? Hur ser de konkreta och brådskande åtgärderna ut?
Gärna svar före valdagen, tack.
Lisa Gålmark, fil mag historia, skribent och författare till Skönheter och odjur (Makadam)
25/8 2010