Denna artikel (2009) ligger till underlag för en text av Lisa Gålmark i senaste numret av HJÄRNSTORM på temat konst och djur: Att döda en häst och bidra till ett krig. Nr 102-103/2010, red Ulrika Flink och Camilla Flodin
"Ni håller er med köpta slavar här. De har det sämst men skall ändå utföra det tyngsta arbetet; de blir behandlade som djur. Tänk om jag nu sa följande: Ge slaven frihet!" [You have among you many a purchased slave/Which like your asses and your dogs and mules/You use in slavish parts [..] Shall I say to you/ Let them be free..]
Shakespeare (i Köpmannen i Venedig, akt IV, scen I) är långtifrån den enda som använt uttrycket "som djur". I den klassiska kritiken av hur människor behandlat andra människor - koloniala projekt, krig, slaveri, utrensning - har begreppet djur flitigt brukats för att denotera fasansfullhet. Bilden av det mest skräckfyllda sammanfattas i det igenkännliga: Vi behandlades som djur. De blev behandlade som djur.
Meningarna tycks fullständiga. Inget mer behöver sägas. Men det finns något mer att säga. Jag vill lyfta uttrycket "som djur" för att rucka på en grundpelare i ett synsätt jag kallar hyperexploatering av natur/djur och vars funktion är att dölja en brottsling och skyla över ett brott.
Att bli behandlad som djur kan syfta på att bli behandlad såsom djur behandlar andra djur. Djuren beter sig så, just så, fasansfullt. Men få djur iscensätter massmord på egna artmedlemmar, krigar, håller dem i slaveri, förintar populationer. I huvudsak är detta specifikt mänskliga fenomen. Främst människor, tycks det, behandlar människor som djur i regel inte behandlar varandra (särskilt inte inom arten).
"De blev behandlade som djur" är i själva verket en ofullständig utsaga eftersom den döljer den verkliga agenten. Avsaknaden av agent i uttrycket "som djur" döljer en uråldrig legitimering för underordning och förtryck av andra människor och andra djur. I det enkla "som djur" lurar en förbisedd historisk relation.
Närmare bestämt den relation som lade en grund också för förhållandet mellan människor och människor: "Får inte en man i Europa göra vad han vill med sin boskap? Så bör han också kunna göra med sina män här, för överallt är dessa, med allt som tillhör dem, att betrakta som husbondens egendom, på samma sätt som oskäliga djur i Nederländerna." (Jan Pieterszoon Coen, en av grundarna av nederländsk kolonialism, enligt författaren Pramoedya Ananta Toer i Exile, sid 22)
Författaren J M G Le Clézio om Söderhavet: "Där det växte sandelträd högg man ner dem. Man fiskade ohämmat sjögurkor och valar, man massakrerade fåglar och havssköldpaddor. När det till slut bara fanns människor kvar gjordes de till slavar hos plantageägarna i Queensland och på Fiji och hos gruvägarna på Nya Kaledonien." (Raga, sid 91)
Att bli behandlad som ett djur, är att behandlas som de flesta djur har behandlats och behandlas av människor i de mänskliga kulturerna. Så som människor med makt har föreskrivit att djur behandlas, så kan också andra människor med mindre makt behandlas. På detta vis byggdes en viktig grundsten i den västerländska erövrarmodellen: djuren som den naturligt rättfärdigande referensen. Så som djuren så ock de tillskrivet underordnade människorna.
Människor beter sig ännu som människor tror att (rov)djur beter sig, såväl inom sin egen art som mot andra arter. Och förväxlar på så sätt kultur och natur, valmöjlighet och nödvändighet. Den som inte vill ansluta sig till dem som tar avstånd från evolutionen, må finna sig i att också människan är ett djur. Människan är människa och djur; ett kulturdjur vars biologi gör det möjligt att välja vem människan vill vara. Detta val är inte determinerat till ett antingen - eller: vara rovdjur som löper amok (överordning) eller bytesdjur som flyr undan (underordning).
Det finns en annan bild och en annan berättelse; den som händelsevis till del förkroppsligas i elefanten, noshörningen, gorillan, sköldpaddan, delfinen. Representanter för långlivade, eftertänksamma, intelligenta, väsentligen icke-dödande djurkulturer som inte tar till flykten i första taget. Inte felfria, inte lika, men de facto djur. Djur samtidigt elefant, djur samtidigt människa. Släktskap och unicitet. Likhet och olikhet.
Människor kan inte bli djur, kan inte förvandlas till djur. Människor tillhör redan gruppen. Däremot kan både människor och andra djur systematiskt förvandlas till ting av andra människor. Och människor kan underlåta att resonera, känna, överväga - och välja. Låta bli att hantera sin speciella tillhörighet utan hellre förtala den gemensamma kategorin. Ta avstånd ifrån den, inte av välgrundade skäl, utan för att dölja de egna handlingarna och den egna friheten.
Fastän det är känt vem som av tradition utför de storskaligt brutala handlingarna mellan människa och djur och mellan människa och människa. Vem som av sed har utfört våldsamma handlingar mot de egna ovärderliga artmedlemmarna utan att vara i nöd; satte den råa komponenten i system; överförde det egna ansvaret för handlingen till dem som utsattes för den. Vem som alltjämt gömmer sig, pekar på de första offren, och skyller sina brott på naturens hårdhet och djurens förmenta brutalitet.
Det var den, som äger de många underbara möjligheterna men ser bort från dem. Den, som tror sig vara ensam - och som därmed gör människan ensam på en av rika människor allt hastigare förbrukad planet, närmare bestämt med upp till fyrtio procent 2008 (Overshoot Day, New Economics Foundation/WWF).
Att behandlas "som djur" är att behandlas som djur, människor och natur misshandlas av en elit av människor som också är djur. Att släppa taget om förnekelsen av tillhörigheten, och misslyckandet att hantera den, kunde vara ett steg till försoning och förlåtelse. Acceptera, erkänna - och förändra.
Så blev det möjligt att behandlas såsom exempelvis delfindjur behandlar sina egna och dem som, i deras ögon, är de främmande andra. Så blev det också möjligt för människor att gå egna självrespekterande vägar bredvid de andra djurnationernas rörelser.
Publicerad i: Tidningen Kulturen 19/1 2009