Klimatchock. Klimatsorg. Klimatskam. Att det var så illa. De nyväckta ger uttryck för sin ångest över världens klimatkris, i till exempel Jorden vi ärvde, red Erika Dahlén (Ordfront 2008). Medan de som var aktiva vid 1980-talets kärnkraftsomröstning och miljödiskussioner skruvar på sig. De grubblar inte över varför vi inget fått veta. De frågar snarare hur så många blev ovetande. Hur medierna gjorde så många ovetande.
Men nu vet var och en. Enligt Naturvårdsverket närmare bestämt 100 procent. Två av tre svenskar tycker att Sverige bör inta en ledande roll för att vända utvecklingen under de kanske sju år som människan har på sig att bryta utsläppskurvan. Utgångsläget är gott: Sverige ligger på fjärde plats i ligan över 57 rangordnade länders insatser mot växthusgasutsläppen. Under 2007 minskade de svenska utsläppen med två procentenheter enligt Climate Action Network.
Fjärden bäst. Inte illa. Eller inte helt bra. Två procent minus varje år under den sjuåriga fristen är lika med fjorton procent. Ska uppvärmningen stanna under två grader (sedan 1850), helst under 1,7 om vi vill vara på den säkra sidan, måste utsläppen av växthusgaser reduceras snabbare än så.
För dem som hängt med är detta inget nytt. Men klimatet definierat som problemet med växthusgasutsläppen ger en för snäv bild. Utan vidvinkel och ett djup i de politiska turerna riskerar andra problem kvarstå och förminska klimatinsatserna. Kanske var det till och med så förseningen i insikt och kunskap om läget gick till. Ett för smalt perspektiv. Ett för litet objektiv. En gruppegoistisk och artegoistisk varseblivning.
Ett exempel är matkonsumtionen. Matens betydelse för växthusgasutsläppen har fått ett genombrott. I tester om Hur klimatvänlig är du? är det animaliska köttet en bov; LRF har nyligen släppt boken Mat & klimat (Medströms 2008) och frågan har varit ämne för konferenser och seminarier. Inte underligt: maten står för en tredjedel av utsläppen i Sverige och globalt sett är siffran uppemot fyrtio procent varav hälften kommer från köttproduktionen.
Men är hela bilden med? En svensk hamburgerkedja (Max) har tagit krafttag mot klimatproblemet med så kallad klimatkompensation. Intentionen är god. Kedjan hörsammar sina kunders önskemål om miljötänk på många områden, vind-el, miljöbilar, LED-belysning, trädplantering. På många områden utom ett. Kedjan säger: "Men nötkött kommer alltid att utgöra en stor del av våra produkter." Företaget kan tänka sig att byta ut mycket – men inte själva produkten. Inte själva källan. Inte till något pris. Inte till priset av att kliva ut ur boxen, se bortom det invanda och slippa lura sina kunder att hamburgarna är klimatneutrala.
Eller moraliskt neutrala för den delen. Djuren som blir till ting och mat är en del av människans omgivning; hur än dödandet av dem en masse värderas kan verksamheten inte beskrivas som etiskt neutral. Att döda eller låta döda, utan att vara absolut tvingad till det, kan aldrig vara neutralt.
Hur många träd som än planteras på sydligare kontinenter som kompensation, skapar köttkosten övergödning av haven. Den totala försurning som i vissa delar av världshaven nu går tio gånger snabbare än man tidigare har förstått (enligt PNAS via Vetenskapsradion 26/11-08) och i Östersjön dubbelt så snabbt som i övriga världen (Havet 2008). Men främst: Utöver försurningen, som ändå till del kan minskas med omvandling till biogas, utöver sitt förtingligande av djur, som oundvikligen ökar med ökad produktion, kräver produkten ”kött” många gånger mer färskvatten och arealer jämfört med vegetabiliskt protein.
Detta i en värld där befolkningen beräknas öka till nio miljarder 2050 och därmed kräva 60 procent högre produktion av mat jämfört med idag. Med en jordbruksproduktion inriktad på produkter från djurhållning kan arealerna i Sverige räcka till mellan sex och nio miljoner människor; med vegoinriktning räcker de istället till 25 miljoner människor.
Under den heta debatten om biobränslen och spannmål 2008 hölls demonstrationer mot de höjda matpriserna i Mexiko, Egypten, Haiti med flera länder. I väst talades tyst om att biobränslena upptar ynka fem procent av världens spannmålsarealer medan köttproduktionen upptar fyrtio procent, varav nittiofem procent av sojamjölet. Biobränslen är ett slags nodlinje för konkurrens om arealerna – ansvaret för det senaste årets höjda matpriser och det ökande antalet kroniskt undernärda människor till 960 miljoner (FAO 12/12-08) ligger till stor del på köttproduktionen.
Lyxvaran som gång på gång oförtjänt tilldelas frikort kan komma att slå ut klimatförändringarna i antalet offer. Kanske har den redan gjort så. Årets pristagare i nobels medicinpris kunde visa att hiv spreds från schimpanser till människor. Hur spridningen gick till via människors förtäring av djurkött, i detta fall bush meat, har inte blivit så omskrivet – trots att natriumnitrit, botulism, fläskskandaler och smaklösa svålkorvar i maten hör till våra dagars snackisar. Zoonoserna som kommer från blåtunga, svinpest, mul- och klövsjuka, boskapspest, EHEC, fågelinfluensa med flera sjukdomar hos djuren i köttproduktionen riskerar mutera till pandemier och klättrar idag på listan över hoten mot allas vår säkerhet.
Klimatet, och människors överlevnad, påverkas inte endast av växthusgaser. Naturkatastrofer skapas inte endast av klimatförändringar. Klimatet samverkar, påverkas, förändras i förhållande till annan miljöpåverkan. I experten Christian Azars utmärkta Makten över klimatet (Bonnier 2008) blir bilden ändå smal, som om klimatet stod nästintill fritt från annan påverkan på ekosystemen, och människan stod som helt ensam species med centralt nervsystem på Tellus.
Som om människor i väst stod solo i världen. Men människan, alla vi människor tillsammans, förlorar varje år två till femtusen miljarder dollar på förstörda ekosystem, enligt en rapport från EU-kommissionen i oktober. Vilket är mer än dubbelt så mycket som beräknas ha gått förlorat i Wallstreet-kraschen. Hade människor i väst lagt märke till ropen på resursmässig rättvisa från världens fattiga människor hade man inte behövt skämmas och sörja. Hade väst beaktat djuren och naturen och förstått dem som relationer människor inte kan överleva utan, då hade vi inte behövt skämmas och sörja.
Utan kan vara glada och optimistiska. Förändringsbenägna. Om det är möjligt plocka bort glödlampor ur affärshyllorna till fördel för andra modeller – varför inte dödköttet? Om bubbelvattnet kan förpassas ut till fördel för kranvatten på kontor och konferenser – varför inte denna produkt vars negativa inverkan är så mycket större? Så kan dödköttet få bli det (förment) banala livsmedel i handeln det utger sig för att vara. Ersatt av andra "kött"- och korvmodeller som mixas och förädlas på lokalt odlade bönor, linser, nötter, svamp till en minst lika tuggbar textur.
Jordbrukets konventionella form är den blinda fläcken i svensk och internationell klimatsatsning: försöken att rädda ålderdomligheten, vägran att postmodernisera trots de enorma ekonomiska och säkerhetsmässiga vinsterna av att byta till en i stort sett vegetabilisk produktion. Inför kommande klimatproposition, inför FN-mötet i Köpenhamn 2009 – hur ser ett etiskt och ekologiskt lönsamt jordbruk ut? Hur kan jordbruket ställas om så att inte – som idag – sjuttiofem procent av svenskens matavtryck härrör från djurfoderodlingar till köttproduktion? Hur kan subventioner och krediter ritas om inför de globala flyktingströmmar som kan väntas – en och en halv miljard fram till 2050? Hur kan jordbruket optimeras och hur kan den lobby som nu lägger sina krafter på att bevara animalieproduktionen stimuleras till att byta fixobjekt?
Över allt annat; viljan att svara avslöjar hur allvarligt var och en av oss ser på medmänniskors rätt att äta. På kuppen: Väck med chock, sorg och skam.
Publicerad (avkortad) i: Ordfront 1-2 2009