Ingen kan påstå att de inte visste

Att se och ta till sig obehagliga fakta tarvar energi, och kan stå en dyrt. Som bekant är det ändå en medborgerlig plikt att hålla sig upplyst och välinformerad. Vad var och en väljer att inte veta nu, får var och en ta konsekvenserna av sedan. ”Vi lever i en tid”, skriver Jonathan Safran Foer uppfordrande i sin faktabok Eating Animals (Little, Brown & Co, 2009), ”när kritiken mot djurfabrikerna är på väg ut i det allmänna medvetandet. Vi är den generation som kommer att få frågan: Vad gjorde du när du fick reda på den sanna storyn om djurätandet?”

Men låt säga att hemligheten bakom djurfabrikernas pågående ligger just där? Att vår generation inte vill ”ha fått reda på” den sanna storyn? Ställd emot livsmedelsproducenternas satsningar med reklam, recept, kokböcker, livsstilsmagasin, utbildningar och lobbying liksom statens subventioner riskerar en och annan lysande bok hamna i skuggan. Samtidigt som köttproduktionen år 2050 förväntas ha eskalerat till det dubbla. Världens producerade djur äter då lika mycket mat som fyra miljarder människor. ”Jorden kommer”, förutspår Foer, ”så småningom skaka av sig djurfabrikerna som en hund skakar av sig sina loppor, frågan är bara om vi åker med i skakningarna eller inte.”

Man kan gissa att många av oss, intill dess, kommer att vilja göra sig ovetande: Jag visste inte. Jag kände inte till det. Jag hade ingen aning.

Trots att Foers sannstory vänder sig till allmänheten ingår inte folkupplysning i hans åtgärdspaket. Istället vänder det sig till politikerna och lagstiftarna. ”Det borde inte vara konsumenternas ansvar att ta reda på vad som är grymt eller inte, vad som är miljömässigt och vad som är hållbart”, menar han. Grymt och orättvist tillverkade, liksom icke-ekologiska, produkter borde helt enkelt inte finnas på marknaden. För att driva det högst logiska kravet krävs en informerad folkopinion, för att inte säga en revolution underifrån. I arbetet med att få till en sådan har Foers verk betydelse, särskilt som en berättelse om att våga uttala det få vill höra.

Lisa Gålmark

Publicerad i: Aftonbladet kultur 28/11 2009